Brinnande intresse kontra naturens lagar
Ibland får man motgångar som är så heta att man inte kan gå i närheten av dem. Cossie Nicke råkade ut för en sådan men har man ett så pass brinnande intresse som han har ger man aldrig upp. Oavsett vad som händer så ska han bara ha drömbilen. Så det så!
Tänk er en liten spjuver som fyllt 19. Han har precis tvingat till sig den där rosa lappen som visar farbror blå att man är berättigad att köra bil. Nicke hade redan ögon för en bil vid hans jobb. Har man en färsk lapp vill man ju inge hellre än att åka på ställ ju! Det som glänste (nåja) på jobb parkeringen var en 400 Manta. Efter att ha bränt däck ett tag så var det dags för allas våran SBP att kolla på bilen. Det visade sig att bilen var fruktansvärt lättad undertill. Ja överallt så hade naturen sagt sitt om att vilja ha tillbaka metallerna man vunnit ut den, rost såklart! 6 månader senare och en verkstads nota på 10000 kr rostlagning och annat så var det dags för naturen och säga sitt igen. Vid en helt vanlig omkörning i mörker så slog Nicke på helljusen som brukligt då man passerat bilen man kört om. I strålkastarskenet så uppenbarade sig en liggande häst ett par fjuttiga meter framför Nickes bil. En mötande bil låg i diket efter att precis ha varit i närkontakt med hästen. Inget kunde göras så den redan döda hästen genererade ett tvärstopp på Mantan och bilen slog över i ren förskräckelse. En halvjobbig sjukhusvistelse avklarades med en bra utgång.
Sex månader efter att blivit märkt av naturen va det dags att ge tillbaka märken i form av gummi på asfalten. En Ascona 2,4 liters motor med portad topp, vass kam, Konis runt om och Manta transmission inhandlades. Med den nya lacken som låg på bilen var den nästan klar redan vid köpet. Som vanligt gick alla pengar till bilen, soppa och däck. På 402m sattes en 60 fot snabbare än Nickes nuvarande Cossie och 15.16 vid mållinjen. Efter ett tag protesterade motorn genom att pulvrisera ett vevlager. Tre månader senare var motorn renoverad och Nicke tänkte så att det knakade. Han ville ha den nu, drömbilen sedan några år tillbaka. Han hade jobbat ihop pengarna redan och han fick en köpare på Asconan. Sagt och gjort. Anders Svensson i Åkersberga besöktes och en Sierra Cosworth RWD inhandlades. Bilen kompletterades med annan WG, Baley dump och en launch kontroll.
Mycket vill ha mer. Innan Gasa i Täby i mars 2003 så meckade Nicke med kompis febrilt med att få dit ett 330 kitt. Det skulle brännas däck i konbanan såklart! Det hela slutade med att det vart något annat som brändes. Efter att monterat dit kittet så kördes kompisen hem. Det spikade lite så soppatrycket ökades innan ett snabbt stopp skulle avklaras hemma hos Nicke. I ett villa område så gasades det på lite försiktigt. Pang sade det under huven och bilen började ryka. Nicke öppnar huven för att se flammorna som slog emot honom. Han försökte släcka med sin jacka men den vart det lika mycket kol av som resten av bilen. Likaså är det dömt att misslyckas med att leta vattenslangar mitt i vintern. Det var bara att stå och titta på när drömbilen brann upp. Det som hände va troligtvis en bränsleslang som brast eller läckte i en koppling. Det mest tragiska i denna historien är att 5 dagar senare skulle bilen in på besiktning hos försäkringsbolaget för att bli helförsäkrad. Nu var Cossien totalt urbränd och Nickes livsbesparingar brann upp med den.
Ett år av abstinens genomleds men snart va det dags att kanske skaffa sig en bättre bil än den blåa pundar 323: an som kördes under tiden. Tankarna vandrade mot en tidig Skyline, en EVO 1-3 eller kanske en Ford igen? Nicke hittade en nästan färdig RWD Cossie i Västerås. Han åkte dit fast hade lite väl bråttom. 10 min innan han va framme så fick han äntligen tag på någon med Bilsport tidningen liggandes. Det behövs ju ett telefonnummer till köparen om man ska hitta honom.
Bilen bytte ägare och återfärden till Stockholm gick smärtfritt. En Pace RS 500 IC inhandlades och nu skulle det mappas klart på Turbo Center! De upptäckte lite saker som måste ändras innan mappning. Bland annat saknades det en bult i ena motorfästet, plenumet läckte, div. vatten, luft och oljeslangar måste bytas ut för att klara av jobbet på ett bra sätt. Efter att ha rättat till dessa saker vart det mappat och klart! En hel del evenemang avklarades detta året med Cossien. Tullinge EDPS, Blackrace, Superstage på Lunda, ja hela 1500 mil har bilen rullat utan nämnvärda störningar. När det kördes bana på Mantorp så kokade styrservovätskan. Fenomenet återkom inte på Gelleråsen men vätskan byttes ändå. I slutet på säsongen så skulle det bromsas hos Roffe Lundblad. Vilken besvikelse! Nicke visste redan om att det saknades laddtryck på höga varv men även med hjälp av annat kunnigt folk så missades felet. Det labbades med laddtrycks styrning och div. annat. Resultaten från Tullinge talar också klarspråk om att det saknas mos i maskinen. 402m 13,59s 178 km/h med 2,6 i 60 fot var för långsamt för att ladda 2 bar med en påstådd T34 AR 63. Felet som senare upptäcktes va att det sitter ett avgashus med AR 48 istället för ett AR 63. Klart att den turbon inte klarar av att hålla 2 bar vid 7000 varv.
Till nästa säsong kommer det att göras en del på bilen. Bromsarna ska få sig en allmän översyn och det kanske ska bytas till värre doningar. Detta för att både klara av hästar som ligger på vägen och få stopp på de som är under huven. Bussningarna kanske skall bytas för att få lite mer spänsts i hjulupphängningarna, en RS 500 läpp står också på önskelistan. Dubbelljus kan vara bra om man vill se något vid omkörningar. En turbo med ett AR 63 avgashus är inhandlat och ska byggas ihop med den nuvarande turbon för att få de sköna 380 Hk som det siktas på. Och för er som undrar sitter det en brandsläckare i bilen ifall att naturens lagar vill skapa lite värme igen. Men Nickes brinnande intresse för bakhjulsdriven Cossie går nog aldrig att släcka!
Lite fakta om Nickes Sierra Cosworth motor: MSD 720cc spridare, T34 AR 48 turbo, Pace IC, Baley dump, 420 Nm organisk koppling, portad topp, BD 10 kam, Plenium distans, JT 3” avgassystem, viktad, balanserad, 4x4 kolvar med keramiskt coatade kolvtoppar, quickshift.
Skriven av: Christian
Tänk er en liten spjuver som fyllt 19. Han har precis tvingat till sig den där rosa lappen som visar farbror blå att man är berättigad att köra bil. Nicke hade redan ögon för en bil vid hans jobb. Har man en färsk lapp vill man ju inge hellre än att åka på ställ ju! Det som glänste (nåja) på jobb parkeringen var en 400 Manta. Efter att ha bränt däck ett tag så var det dags för allas våran SBP att kolla på bilen. Det visade sig att bilen var fruktansvärt lättad undertill. Ja överallt så hade naturen sagt sitt om att vilja ha tillbaka metallerna man vunnit ut den, rost såklart! 6 månader senare och en verkstads nota på 10000 kr rostlagning och annat så var det dags för naturen och säga sitt igen. Vid en helt vanlig omkörning i mörker så slog Nicke på helljusen som brukligt då man passerat bilen man kört om. I strålkastarskenet så uppenbarade sig en liggande häst ett par fjuttiga meter framför Nickes bil. En mötande bil låg i diket efter att precis ha varit i närkontakt med hästen. Inget kunde göras så den redan döda hästen genererade ett tvärstopp på Mantan och bilen slog över i ren förskräckelse. En halvjobbig sjukhusvistelse avklarades med en bra utgång.
Sex månader efter att blivit märkt av naturen va det dags att ge tillbaka märken i form av gummi på asfalten. En Ascona 2,4 liters motor med portad topp, vass kam, Konis runt om och Manta transmission inhandlades. Med den nya lacken som låg på bilen var den nästan klar redan vid köpet. Som vanligt gick alla pengar till bilen, soppa och däck. På 402m sattes en 60 fot snabbare än Nickes nuvarande Cossie och 15.16 vid mållinjen. Efter ett tag protesterade motorn genom att pulvrisera ett vevlager. Tre månader senare var motorn renoverad och Nicke tänkte så att det knakade. Han ville ha den nu, drömbilen sedan några år tillbaka. Han hade jobbat ihop pengarna redan och han fick en köpare på Asconan. Sagt och gjort. Anders Svensson i Åkersberga besöktes och en Sierra Cosworth RWD inhandlades. Bilen kompletterades med annan WG, Baley dump och en launch kontroll.
Mycket vill ha mer. Innan Gasa i Täby i mars 2003 så meckade Nicke med kompis febrilt med att få dit ett 330 kitt. Det skulle brännas däck i konbanan såklart! Det hela slutade med att det vart något annat som brändes. Efter att monterat dit kittet så kördes kompisen hem. Det spikade lite så soppatrycket ökades innan ett snabbt stopp skulle avklaras hemma hos Nicke. I ett villa område så gasades det på lite försiktigt. Pang sade det under huven och bilen började ryka. Nicke öppnar huven för att se flammorna som slog emot honom. Han försökte släcka med sin jacka men den vart det lika mycket kol av som resten av bilen. Likaså är det dömt att misslyckas med att leta vattenslangar mitt i vintern. Det var bara att stå och titta på när drömbilen brann upp. Det som hände va troligtvis en bränsleslang som brast eller läckte i en koppling. Det mest tragiska i denna historien är att 5 dagar senare skulle bilen in på besiktning hos försäkringsbolaget för att bli helförsäkrad. Nu var Cossien totalt urbränd och Nickes livsbesparingar brann upp med den.
Ett år av abstinens genomleds men snart va det dags att kanske skaffa sig en bättre bil än den blåa pundar 323: an som kördes under tiden. Tankarna vandrade mot en tidig Skyline, en EVO 1-3 eller kanske en Ford igen? Nicke hittade en nästan färdig RWD Cossie i Västerås. Han åkte dit fast hade lite väl bråttom. 10 min innan han va framme så fick han äntligen tag på någon med Bilsport tidningen liggandes. Det behövs ju ett telefonnummer till köparen om man ska hitta honom.
Bilen bytte ägare och återfärden till Stockholm gick smärtfritt. En Pace RS 500 IC inhandlades och nu skulle det mappas klart på Turbo Center! De upptäckte lite saker som måste ändras innan mappning. Bland annat saknades det en bult i ena motorfästet, plenumet läckte, div. vatten, luft och oljeslangar måste bytas ut för att klara av jobbet på ett bra sätt. Efter att ha rättat till dessa saker vart det mappat och klart! En hel del evenemang avklarades detta året med Cossien. Tullinge EDPS, Blackrace, Superstage på Lunda, ja hela 1500 mil har bilen rullat utan nämnvärda störningar. När det kördes bana på Mantorp så kokade styrservovätskan. Fenomenet återkom inte på Gelleråsen men vätskan byttes ändå. I slutet på säsongen så skulle det bromsas hos Roffe Lundblad. Vilken besvikelse! Nicke visste redan om att det saknades laddtryck på höga varv men även med hjälp av annat kunnigt folk så missades felet. Det labbades med laddtrycks styrning och div. annat. Resultaten från Tullinge talar också klarspråk om att det saknas mos i maskinen. 402m 13,59s 178 km/h med 2,6 i 60 fot var för långsamt för att ladda 2 bar med en påstådd T34 AR 63. Felet som senare upptäcktes va att det sitter ett avgashus med AR 48 istället för ett AR 63. Klart att den turbon inte klarar av att hålla 2 bar vid 7000 varv.
Till nästa säsong kommer det att göras en del på bilen. Bromsarna ska få sig en allmän översyn och det kanske ska bytas till värre doningar. Detta för att både klara av hästar som ligger på vägen och få stopp på de som är under huven. Bussningarna kanske skall bytas för att få lite mer spänsts i hjulupphängningarna, en RS 500 läpp står också på önskelistan. Dubbelljus kan vara bra om man vill se något vid omkörningar. En turbo med ett AR 63 avgashus är inhandlat och ska byggas ihop med den nuvarande turbon för att få de sköna 380 Hk som det siktas på. Och för er som undrar sitter det en brandsläckare i bilen ifall att naturens lagar vill skapa lite värme igen. Men Nickes brinnande intresse för bakhjulsdriven Cossie går nog aldrig att släcka!
Lite fakta om Nickes Sierra Cosworth motor: MSD 720cc spridare, T34 AR 48 turbo, Pace IC, Baley dump, 420 Nm organisk koppling, portad topp, BD 10 kam, Plenium distans, JT 3” avgassystem, viktad, balanserad, 4x4 kolvar med keramiskt coatade kolvtoppar, quickshift.
Skriven av: Christian
