En tragisk söndag...

[Anglofilen]

Jerka har mulat efter att ha rockat i över 50 bast, tack för allt och vila i frid Erik,

https://www.svtplay.se/video/17473118/n ... start=auto

[Släggmek]

Ja, vad ska man säga?:(

Ännu en rockikon borta, även om han inte var allra först så var han den i särklass uthålligaste och nog mest kompromisslöse som höll fast vid rock (med en glidning åt soul) när de flesta andra från perioden sadlade om till sävliga dansbandssångare eller bytte bransch. Radions Stefan Wermelin jämförde honom med sagofiguren "Skalle-Per" - han hade ju alltid funnits... ja, för oss som varit med ett tag var han ju gubbe redan på 70-talet, men en som envisades med att återuppfinna sig själv med en ny "bag" varje gång musikkritikerna försökte fornminnesförklara honom som "rockfarfar" (första gången vid 25, var det visst...).

Personligen tycker jag hans bästa skivor kom till framåt ungefär 1975-1980 eller så; de röjiga raggarrockalbumen med Roadwork där mycket var originalmaterial ofta väl så bra som de amerikanska lånen och oftast av medlemmarna Caj Högberg och Dougie Lawton. Lite som ett svenskt E-Street Band men kanske inte alla håller med.

Det dyker upp en tanke på nåt han själv sa i slutet av den suveräna TV-sända showen Jerry På Börsen (sörru - här är den ju! Än i alla fall - https://www.youtube.com/watch?v=BtTB_tw8UOs där han backades av The Boppers och en samling sessionsproffs kallade Ten Men Behind, var det 1990? 1991? När showens slutnummer dånat ut och publiken ropade på mer kom han strax in ensam, gnuggande bort scensvetten från sin musikaliska workout med en handduk och förklarade på sin ekensdialekt att traditionen sa ungefär att "nu ska man egentligen gå bakom gardin´ å höra om de´ blir nåt liv så de´e läge å komma tillbaks för en extra låt..." och sen göra samma sak en gång till, innan han frågade om det var okay att skippa turerna och sedan drog han och bandet av två sparade publikfavoriter i kanonversioner. Det känns lite overkligt att han gått bakom gardinen, ridån, för gott nu. En tacksam nick till en genuin rocker, en av de sista tyvärr.

Två gånger såg jag honom på scen här i norr, han var hitåt ganska många gånger faktiskt genom åren så det kunde blivit fler. Den andra gången var med full krogscenshow i krom och speglar liknande ett gym med dansare i läder uppslagen på Junsele Djurpark och ny syntpolerad platta i bagaget vilket landade lite stelt, så jag minns hellre tillbaka några år före till en svårslagen sommarkväll i Nolaskogs. Han dök upp med hela bandet från Börsen på den lilla lokala festplatsen Kornsjöstrand i byn Nätra, en klassisk raggarfälla en bit söderut längs E4:an från Örnsköldsvik (nu sa visst nån här "O-vik"...). Eller ja, bandet kom i turnébuss men själv smög han sin vana trogen diskret in på sin japanska båge direkt från asfaltnötandet fram till scentrappen strax innan det tändes upp. Krängde av skinnstället, sträckte lite för att räta ut stelheten av timmar framåtlutad över styret och svepte väl en halv Ramlösa för att klarna strupen från vägdamm. Sen direkt upp på scenen modell öppen lada med en bunt spotlights i och gick tvärt loss som Duracell-kaninen i en dryg timme i sträck med en skur av rockrökare och croonersoul som om det var 1960 igen. Fan vilket drag, kort sagt.

R.I.P. låter fel, hoppas han rockar vidare i något annat universum.