Ford Club Sweden

.

Nog tar han Krakowski i lite mycket om kravlöshet tycker jag, även om han inte är fel ute. Om jag summerar egna erfarenheter och vad folk berättat för mig så syns ett mönster av att lika mycket som kraven från samhällets styrsystem sänks på en del punkter men höjs på andra i nåt slags tafatt försök att överkompensera, liksom bara för att makthavarna ska visa handlingskraft och försöka borsta av sig ifrågasättanden om planlöshet och dålig lägeskoll.

Allt sammantaget så visst är det en oroande utveckling som tyder på en bakomliggande handlingsförlamning och brist på idéer för att utveckla samhället nu när de idéer som var vägledande på 1900-talet tycks ha nått vägs ände. Ungefär som den posttraumatiska stress som är ett känt fenomen bland folk som jobbar i projekt och brukar slå till när något stort jobb just avslutats - typ, vad göra nu? Uppenbart har vi ett liknande problem i nationell skala med stora svårigheter att tackla snabba förändringar vilket försvåras av en självbild hos folk med makt att tro sig veta bäst själv och hellre lägga energin på att försöka pådyvla omvärlden sina åsikter än att i första hand studera och lära av vad som visat sig fungera på andra håll, t ex inom skola-vård-omsorg, glesbygdsutveckling och migration/integration. Lite som att någon sitter och tittar på en fotbollsmatch på TV men envisas med att hela tiden hålla kvar bilden i en repris av det senaste målet för favoritlaget medan spelet fortsätter i skymundan. Eller som nån sa på radion, som om 80-talet aldrig tagit slut. Samtidigt står vi ju på randen av en teknisk revolution som kommer att ställa hela modellen på kant när allt fler jobb görs av robotar och algoritmer.

När det gäller sänkta krav på betygsnivåer och dylikt är det väl snarare ofta så att det fokuseras på vad som skrivs in i pappren medan allt mindre handlar om att kunna visa upp verkligt ämneskunnande.

Rätt onödigt att påpeka att det är också här bara skribenten som står för åsikterna i texten, men jag gör det ändå för säkerhets skull.

En liten fundering, bara... och nu blir jag tvungen att brista ut i torr kanslisvenska för att få ihop det, men här åker det, hoppas det inte spårar ur helt :

Är Arbetsförmedlingen på väg att falla samman under bördan? I den här regionen försöker de ju t o m lyfta sig i håret med en dokusåpa på TV https://www.svtplay.se/video/17480386/s ... -avsnitt-1 som följer ett av kontoren, svårigheterna som visas framstår snarare som exempel på en relativt högfungerande del av organisationen jämfört med andra enheter (där påbörjades planering för nerläggningen av Sysselsättningsfasen för ca ett år sedan, inte så i det här fallet...). Vore intressant att höra hur bra eller dåligt det fungerar i andra delar av landet, alltså rent allmänt. Är det som många arbetsgivare och rätt många av oss sökande tycker att det behövs en omdaning av hela verksamheten?

Varför jag lyfter detta beror på funderingar som dök upp efter att ha bevittnat (och ha varit med och slängt käft i :p) en verbal incident följande på en beslutsmässig härdsmälta idag med ganska storskalig verkan där alla bestämda förutsättningar och satta överenskommelser helt oväntat revs upp (men bromsades upp skickligt av en enskild beslutsfattare som satte sunt förnuft före oövertänkta tvärgirar, bör poängteras) på ett sätt som antagligen kommer att ske likadant på många andra ställen allt närmare valet vi kommer. I korthet - är det rimligt att slira på planeringen i ett års tid, då och då komma med nya påbud som först sägs spikade och odiskutabla och sedan när tiden infaller helt ändra spelreglerna utan föregående förvarning till varken åtgärdsanordnare eller inblandade deltagare? Här är också viktigt att säga att enskilda tjänstemän har det verkligen inte lätt de heller som läget är utan gör i regel allt de kan för att laga sprickorna som uppstår fortare än de hinner med, så de är värda sympatier. Problemen ligger någon annanstans.

Det handlar inte om partipolitik utan snarare något slags frossa i själva systemet (säkert framkallad bl a av den senaste tidens kritik) på ett sätt jag bevittnat i andra statliga verksamheter kort innan sammanbrott och tvunget omskapande. Fortsättning lär följa till veckan om inte detta kan anses falla utanför vad som är okay att ta upp här, men jag tror vi är några som ser ett värde i att diskutera såna här samhällsfrågor ur ett medborgarperspektiv oavsett vilken plats vi står på eftersom det griper in i så mycket av de aktuella samhällsproblemen. Nå, vad säger ni?