therealpinto - Sierra 2.9 GL 1990 - 17-årsbilen?
Postat: tis jun 29, 2021 12:03 pm
Om ni följt A-traktortråden och köpesannonser har det kanske framgått att vi redan nu börjat leta vad som ska ersätta A-traktorn när Kajsa tar körkort nästa höst. Det är kanske lite märkligt att leta förstabil över ett år innan det är dags men Kajsa har - med viss rätt - drivit på med tanke på att det tog två år att få ihop A-traktorn.
Nu har väl planen inte varit att förstabilen ska vara samma omfattande projekt, men...tja.
Även om en Mustang är den riktiga drömmen så har det ändå varit att fortsätta med Sierra som varit planen. Kajsa gillar dem, jag gillar dem. Visserligen har jag i omgångar försökt plantera idén om en nyare bruksbil (Focus, Mondeo...) men Kajsa har varit rätt fast i att det ska vara bakhjulsdrift. Det får man förstås respektera...
Alltså har vi sedan en tid tillbaka bevakat Blocket med mera. Jag ville styra mot V6, mest kanske eftersom Kajsa vill kunna köra upp för dragracinglicens, kanske ta nån trackday och gärna lite drifting. Allt går ju med en 2.0 men att sladda på asfalt...nja. För att funka som bra övningskörningsbil ska den också vara manuell. Vi missade en fin Scorpio 2.9 här i stan i höstas, innan jag visste att vi faktiskt skulle kunna lagra den över vintern. Sedan har det varit relativt tunt med riktigt vettiga options. Speciellt om man lägger till önskemålet om hyfsad kaross (den lila XR4i som ligger ute på Blocket var lockande men då är vi i svängen med karossfix och hellack igen).
Jag har egentligen själv inte haft så bråttom men så beställde vi en Mach E och började fundera på att den ska ju ersätta Focusen och då kanske man kunde släppa den i förtid eftersom vi sommartid, med Corona och hemmajobb, inte "behöver" två nyare bruksbilar just nu. En Kuga kan man ju inte leva utan i någon form (#2000 kg biltrailer) så den får vara kvar fast den egentligen ska ersättas av en nyare.
Nåja, torsdag före midsommar dök det upp en intressant annons. En manuell 2.9 sedan i Umeå, relativt färsk lack, en hel del saker fixade och kanske lite finare än jag tänkt. Men, Umeå, det är toknära. Jag hade räknat med att få roadtrippa över större delen av landet...
De första kontakterna via Blockets meddelandefunktion var positiva och jag erbjöd mig att komma ned midsommaraftons morgon. Men jag var lite lättad när säljaren också hade tänkt fira midsommar och vi sköt det mot efter helgen.
Under tiden dök regnumret upp i en annan dialog och jag insåg att tidigare ägare var samma kille vi köpt ratt och rattnav av till A-traktorn. Jag chansade på ett meddelande om att få hans syn på bilen och blev inte besviken. En lång redogörelse för vad han gjort med den, en utförlig beskrivning av skicket och dessutom typ 25 bilder.
Stärkt av det rullade vi så till slut söderut på måndag kväll, med en extra chaufför som gisslan om det skulle vara så att vi kom överens. Roligare att köra hem än att dra på släp...
Det som mötte oss på parkeringen var en relativt blank Sierra. Ganska snart kunde jag konstatera att lacken inte var helt perfekt, vilket gör att den känns lite mer "brukbar" än annonsen kanske gav sken av. Tidigare ägare hade flaggat för några saker att kolla upp karossmässigt, och de visade sig stämma till 100%, också ett tecken på att bilen var i ungefär samma skick som när den bytte ägare för ett år sedan. Eventuellt med någon mer mindre skråma.
Viktigast för mig var ändå allt bärande och där fanns inte något att klaga på direkt. Inga tecken av lagningar, eller behov av det. Det finns en grej att kolla upp närmare men det kräver mer demontering och jag är inte så orolig.
Fräsch inredning (men inte perfekt), ett "ärligt" motorrum (dvs med visst oljeläckage, det är ju en 2.9). Lite uppgraderat ljud utan att sticka ut, och en lätt identitetskris med huv, grill och baklucka med vinge från Cosworth 4x4. Om det höjer eller sänker värdet kan man diskutera - vingen och grillen är jag absolut för, huven med gälar...tja...
En kort provkörning visade inte något speciellt udda - säljaren hade redan meddelat att växellådsfästet börjat sacka, och det märktes på det typiska sättet för en MT-75 - lite vibrationer och bökig tvåa. Nytt fäste låg i bagagerummet och det är ingen rymdteknik direkt.
Vid det här laget märktes det rätt tydligt att Kajsa var väldigt sugen och jag kände också att det här kunde vara rätt bil. Inte superduper-tokfin så man inte vågar köra men kanske lite för fin för att vara året-runtbil. Lite i överkant prismässigt kanske. Jag började ändå förhandla, något som jag egentligen inte alls är bekväm med. Men nu hade jag lite argument på fötterna och säljaren kändes klart respektabel, dvs en sådan man faktiskt kan resonera med utan att det blir allt för konstigt. Nu blev det ändå nästan en parodi på Wheeler Dealers innan vi kom överens och faktiskt trotsade Corona med ett handslag...
Försäkring, tanka, och sedan blev det övningskörningsskylt hem till Skellefteå.
Kajsa hade förstås ett stort leende på läpparna...och Kugan i backspegeln.
Hemma på gården är det nu trångt...för det står ju en långtidshyrd driftingkärra i garaget också sedan i söndags...
När vi låste och gick in för kvällen kom en oväntad bonus.
Första gången jag har en sådan nyckel som faktiskt lyser. Då hade jag ändå hand om den första runt 1996 och sedan har det nog passerat ett 20-tal genom händerna.
Så vad är planerna för denna? Ja, till att börja med, kanske lätt brukskörning i sommar, och att fixa till några små "niggles" som ändå finns. Växellådsfästet, en långsam varvräknare, kanske kolla på balansering av hjul. Sedan får den nog stå bra till i vinter, eventuellt komma ut och luftas någon torr, fin vinterdag... När Kajsa tar körkort är väl planen att hon använder den som åtminstone sommar-bruksis men vägen dit tar vi lite som den kommer. Det är inte en orörd originalbil så vill man, vågar man kanske utveckla lite...
Gustaf
Nu har väl planen inte varit att förstabilen ska vara samma omfattande projekt, men...tja.
Även om en Mustang är den riktiga drömmen så har det ändå varit att fortsätta med Sierra som varit planen. Kajsa gillar dem, jag gillar dem. Visserligen har jag i omgångar försökt plantera idén om en nyare bruksbil (Focus, Mondeo...) men Kajsa har varit rätt fast i att det ska vara bakhjulsdrift. Det får man förstås respektera...
Alltså har vi sedan en tid tillbaka bevakat Blocket med mera. Jag ville styra mot V6, mest kanske eftersom Kajsa vill kunna köra upp för dragracinglicens, kanske ta nån trackday och gärna lite drifting. Allt går ju med en 2.0 men att sladda på asfalt...nja. För att funka som bra övningskörningsbil ska den också vara manuell. Vi missade en fin Scorpio 2.9 här i stan i höstas, innan jag visste att vi faktiskt skulle kunna lagra den över vintern. Sedan har det varit relativt tunt med riktigt vettiga options. Speciellt om man lägger till önskemålet om hyfsad kaross (den lila XR4i som ligger ute på Blocket var lockande men då är vi i svängen med karossfix och hellack igen).
Jag har egentligen själv inte haft så bråttom men så beställde vi en Mach E och började fundera på att den ska ju ersätta Focusen och då kanske man kunde släppa den i förtid eftersom vi sommartid, med Corona och hemmajobb, inte "behöver" två nyare bruksbilar just nu. En Kuga kan man ju inte leva utan i någon form (#2000 kg biltrailer) så den får vara kvar fast den egentligen ska ersättas av en nyare.
Nåja, torsdag före midsommar dök det upp en intressant annons. En manuell 2.9 sedan i Umeå, relativt färsk lack, en hel del saker fixade och kanske lite finare än jag tänkt. Men, Umeå, det är toknära. Jag hade räknat med att få roadtrippa över större delen av landet...
De första kontakterna via Blockets meddelandefunktion var positiva och jag erbjöd mig att komma ned midsommaraftons morgon. Men jag var lite lättad när säljaren också hade tänkt fira midsommar och vi sköt det mot efter helgen.
Under tiden dök regnumret upp i en annan dialog och jag insåg att tidigare ägare var samma kille vi köpt ratt och rattnav av till A-traktorn. Jag chansade på ett meddelande om att få hans syn på bilen och blev inte besviken. En lång redogörelse för vad han gjort med den, en utförlig beskrivning av skicket och dessutom typ 25 bilder.
Stärkt av det rullade vi så till slut söderut på måndag kväll, med en extra chaufför som gisslan om det skulle vara så att vi kom överens. Roligare att köra hem än att dra på släp...
Viktigast för mig var ändå allt bärande och där fanns inte något att klaga på direkt. Inga tecken av lagningar, eller behov av det. Det finns en grej att kolla upp närmare men det kräver mer demontering och jag är inte så orolig.
Fräsch inredning (men inte perfekt), ett "ärligt" motorrum (dvs med visst oljeläckage, det är ju en 2.9). Lite uppgraderat ljud utan att sticka ut, och en lätt identitetskris med huv, grill och baklucka med vinge från Cosworth 4x4. Om det höjer eller sänker värdet kan man diskutera - vingen och grillen är jag absolut för, huven med gälar...tja...
En kort provkörning visade inte något speciellt udda - säljaren hade redan meddelat att växellådsfästet börjat sacka, och det märktes på det typiska sättet för en MT-75 - lite vibrationer och bökig tvåa. Nytt fäste låg i bagagerummet och det är ingen rymdteknik direkt.
Vid det här laget märktes det rätt tydligt att Kajsa var väldigt sugen och jag kände också att det här kunde vara rätt bil. Inte superduper-tokfin så man inte vågar köra men kanske lite för fin för att vara året-runtbil. Lite i överkant prismässigt kanske. Jag började ändå förhandla, något som jag egentligen inte alls är bekväm med. Men nu hade jag lite argument på fötterna och säljaren kändes klart respektabel, dvs en sådan man faktiskt kan resonera med utan att det blir allt för konstigt. Nu blev det ändå nästan en parodi på Wheeler Dealers innan vi kom överens och faktiskt trotsade Corona med ett handslag...
Försäkring, tanka, och sedan blev det övningskörningsskylt hem till Skellefteå.
Så vad är planerna för denna? Ja, till att börja med, kanske lätt brukskörning i sommar, och att fixa till några små "niggles" som ändå finns. Växellådsfästet, en långsam varvräknare, kanske kolla på balansering av hjul. Sedan får den nog stå bra till i vinter, eventuellt komma ut och luftas någon torr, fin vinterdag... När Kajsa tar körkort är väl planen att hon använder den som åtminstone sommar-bruksis men vägen dit tar vi lite som den kommer. Det är inte en orörd originalbil så vill man, vågar man kanske utveckla lite...
Gustaf
. Har bara haft Sierra 2,9 som vinterbil tidigare, men den gjorde helt klart sitt jobb med bravur 
.
. Välskriven artikel också som vanligt från Gustaf, man kan inte låta bli att läsa den grundligt för att inte missa några detaljer