Körde ifrån polisen i 200++!!
Postat: sön okt 02, 2005 9:17 pm
Ja det var då en lustig händelse.
Hade varit med Sierran till Borlänge för att spana på nåt illegalt rejs som skulle gå av stapeln, Men efter att ha sett en svärm målade polisbilar punktbevaka alla tänkbara rakor och själva hopen med misstänkta rejsbilar så tröttnade jag och gled hemåt.
Körde väl som folk, ungefär lagligt men med ett par korta tjurrusningar då och då, för att kolla att alt funkade liksom.
När jag hade brassat om en taxibuss full med packade tonåringar och dragit på upp till ca 150-160 en kort stund på 110-vägen så såg jag plötsligt att det dök opp lysen från en bil långt där bakom bussen. Lite märkligt för det hade ju varit väldigt långa raksträckor före jag stötte på bussen, och jag hade inte sett till en levandes själ då. Men nu verkade det komma nåt långt där bakom och i god fart, väldigt god t o m.
Lite ögontjänare som vi alla är så hade jag nu lagt mig på stillsamma ca 100 kmh, det var ju 110 på vägen så jag var onödigt snäll t o m.
Detta är en väg med vajerräcke och ömsom tvåfiligt ömsom enfiligt i ett par kmh innan det blir tvåfiligt igen.
Nu såg jag att den där bilen hade kommit ikapp bussen jag kört om för en kort stund sen, och nu kom farande efter mig men hade kanske en 400-500 meter kvar fram till mig. Det var väldigt starka xenonlysen på den så det var det enda man såg i backspegeln. Fast nu hade den ju kommit ännu närmare och min tvåfiliga sträcka tog slut och jag kom just in på en enfilig lång raksträcka av vägen. Nu ser jag plötsligt att det är blåljus med fullt fyrverkeri på taket på den anstormande bilen. Aha tänkte jag en ambulans på jättebråttom liksom. Attans här sitter jag och såsar i 100 på 110-väg och en ambulans kommer i full karriär bakom, och så blev det precis enfilit med. Vad göra? Bilen bakom började nu bromsa in rätt hårt bakom mig, det syntes att lysena dippade rätt rejält då den gjorde det, och den var nu ca 150 m bakom och närmade sig fortfarande fort fast den bromsade hårt. Fan också tänkte jag, detta går ju inte, och inte finns det plats att släppa förbi ambulansen på heller. Men va fan plingade det till i knoppen, jag ger väl järnet då så jag inte är i vägen, det kan ju ligga en donna och vara på väg att spricka av åttlingar eller nåt där bakom i ambulansen. Så jag gav järnet så det stod härliga till, drog ur nästan till varvstoppet på femman i ett enda långt svep. Och ambulansen bakom hann upp ca 50 m bakom mig när jag klev på fullt. Jag körde ifrån med ett par tre hundra meter eller så och hann väl upp i ca 210-230 kmh. Jag såg att bilen bakom slutade bromsa och gasade på igen då jag stack iväg. Tyckte att det verkade vara en ovanligt rapp ambulans för även om den tappade mycket så hann jag se i backpspegeln att det verkade röra rätt hyfsat på sig.
När jag så varit upp och vänt en bra bit över 200 kmh så var det slut på det enfiliga så jag släppte av och började bromsa ner lite mjukt och höll mig tydligt i högerfilen, och tänkte att nu är man ju inte ivägen så nu är det bara att åka om mig. Och det gjorde de med en attans fart "svosch" när jag hade dalat ned till ca 160-170 nu bara motorbromsandes, men det var mig en konstig ambulans, det stod POLIS på den och blåvitare än en hel Konsumbutik var den, en Volvo V70 XC eller nåt sånt.
Fan också hann jag tänka och kände hur jag fick kramp i körkortet av chock och förvåning, i nästa ögonblick styrde polisbilen som höll säkert bortåt 200 kmh in i högerfilen framför mig och blinkade höger-vänster med sina blinkers som ett tack till mig.........
Märklig känsla i kroppen och knoppen att först få ett dödshugg i körkort och hjärta för att i nästa sekund bli femstjärnigt snopen och få hakan i knät......
Polisbilen hade alltså kommit skenade ifatt mig och börjat bromsa ned ordentligt för att inte pricka mig i röven, då drar jag iväg som en avlöning och de ger järnet efter mig men får se mig segla ifrån dem ordentligt och upp över 200. När jag så släpper av så har de antagligen tappat 2-300 m på mig fast de troligen hållit fullt, och när de till slut blåser om så tackar de mig.
Ja, det var en märklig upplevelse som man nog bara upplever en gång.
Fan vad kul att få höra konversationen i polisbilen när de först fick bromsa för att jag låg ivägen som en bromskloss, och sen när jag drog iväg som en raket och de inte hade en chans att hänga med hur de än gasade....
MVH Tony
Hade varit med Sierran till Borlänge för att spana på nåt illegalt rejs som skulle gå av stapeln, Men efter att ha sett en svärm målade polisbilar punktbevaka alla tänkbara rakor och själva hopen med misstänkta rejsbilar så tröttnade jag och gled hemåt.
Körde väl som folk, ungefär lagligt men med ett par korta tjurrusningar då och då, för att kolla att alt funkade liksom.
När jag hade brassat om en taxibuss full med packade tonåringar och dragit på upp till ca 150-160 en kort stund på 110-vägen så såg jag plötsligt att det dök opp lysen från en bil långt där bakom bussen. Lite märkligt för det hade ju varit väldigt långa raksträckor före jag stötte på bussen, och jag hade inte sett till en levandes själ då. Men nu verkade det komma nåt långt där bakom och i god fart, väldigt god t o m.
Lite ögontjänare som vi alla är så hade jag nu lagt mig på stillsamma ca 100 kmh, det var ju 110 på vägen så jag var onödigt snäll t o m.
Detta är en väg med vajerräcke och ömsom tvåfiligt ömsom enfiligt i ett par kmh innan det blir tvåfiligt igen.
Nu såg jag att den där bilen hade kommit ikapp bussen jag kört om för en kort stund sen, och nu kom farande efter mig men hade kanske en 400-500 meter kvar fram till mig. Det var väldigt starka xenonlysen på den så det var det enda man såg i backspegeln. Fast nu hade den ju kommit ännu närmare och min tvåfiliga sträcka tog slut och jag kom just in på en enfilig lång raksträcka av vägen. Nu ser jag plötsligt att det är blåljus med fullt fyrverkeri på taket på den anstormande bilen. Aha tänkte jag en ambulans på jättebråttom liksom. Attans här sitter jag och såsar i 100 på 110-väg och en ambulans kommer i full karriär bakom, och så blev det precis enfilit med. Vad göra? Bilen bakom började nu bromsa in rätt hårt bakom mig, det syntes att lysena dippade rätt rejält då den gjorde det, och den var nu ca 150 m bakom och närmade sig fortfarande fort fast den bromsade hårt. Fan också tänkte jag, detta går ju inte, och inte finns det plats att släppa förbi ambulansen på heller. Men va fan plingade det till i knoppen, jag ger väl järnet då så jag inte är i vägen, det kan ju ligga en donna och vara på väg att spricka av åttlingar eller nåt där bakom i ambulansen. Så jag gav järnet så det stod härliga till, drog ur nästan till varvstoppet på femman i ett enda långt svep. Och ambulansen bakom hann upp ca 50 m bakom mig när jag klev på fullt. Jag körde ifrån med ett par tre hundra meter eller så och hann väl upp i ca 210-230 kmh. Jag såg att bilen bakom slutade bromsa och gasade på igen då jag stack iväg. Tyckte att det verkade vara en ovanligt rapp ambulans för även om den tappade mycket så hann jag se i backpspegeln att det verkade röra rätt hyfsat på sig.
När jag så varit upp och vänt en bra bit över 200 kmh så var det slut på det enfiliga så jag släppte av och började bromsa ner lite mjukt och höll mig tydligt i högerfilen, och tänkte att nu är man ju inte ivägen så nu är det bara att åka om mig. Och det gjorde de med en attans fart "svosch" när jag hade dalat ned till ca 160-170 nu bara motorbromsandes, men det var mig en konstig ambulans, det stod POLIS på den och blåvitare än en hel Konsumbutik var den, en Volvo V70 XC eller nåt sånt.
Fan också hann jag tänka och kände hur jag fick kramp i körkortet av chock och förvåning, i nästa ögonblick styrde polisbilen som höll säkert bortåt 200 kmh in i högerfilen framför mig och blinkade höger-vänster med sina blinkers som ett tack till mig.........
Märklig känsla i kroppen och knoppen att först få ett dödshugg i körkort och hjärta för att i nästa sekund bli femstjärnigt snopen och få hakan i knät......
Polisbilen hade alltså kommit skenade ifatt mig och börjat bromsa ned ordentligt för att inte pricka mig i röven, då drar jag iväg som en avlöning och de ger järnet efter mig men får se mig segla ifrån dem ordentligt och upp över 200. När jag så släpper av så har de antagligen tappat 2-300 m på mig fast de troligen hållit fullt, och när de till slut blåser om så tackar de mig.
Ja, det var en märklig upplevelse som man nog bara upplever en gång.
Fan vad kul att få höra konversationen i polisbilen när de först fick bromsa för att jag låg ivägen som en bromskloss, och sen när jag drog iväg som en raket och de inte hade en chans att hänga med hur de än gasade....
MVH Tony
.
