"Nä, men seriöst så är väl inte kvaliteten på de där lopporna något vidare, rent slit-och-släng även om jag stött på enstaka som hängt med förvånansvärt långt. 300-bilarna med Volvo B19-motor och manuellt är ändå en hit kvalitetsmässigt jämfört med efterföljarna i 400-serien, trilla aldrig dit på en sån (i den mån de ens finns kvar idag).
Måste fråga förresten, hur i all världen går ekvationen ihop att sälja en Granada och behålla en Volvo? Märkestro åsido så är ju Granadan i vilket fall mer bil i alla avseenden och enklare att meka, enda nackdel jag ser är möjligen svårare att hitta en tillräckligt stor P-plats idag. "
-------------------------------------------------------------------------------------
Hej på re´ Hasse!
Granadan blev som bekant rejält tillknölad av snösvängen så den fick lämna hemmet, den affären gick jämnt upp så det var inget att sörja.
Ja vadå då, det var ju inte en mk1 utan en sån där volvoliknande burk och när vi nu är inne på DET märket.... lillvolvon är numer pigg som en nyårsraket

Snurran är en långtifrån skräp, tvättäkta b200 och om man bortser från det mest uppenbara - lite klenare stakar plus mördande
varvtalsbegränsning så har den motorn suttit i många volvomodeller (med & utan turbo) genom åren, tänk på bl.a. Italiens skatteregler för bilar....
Lägg därtill den klassiska femväxlade volvolådan (lillebror till m90) så är paketet riktigt skoj, dvs. efter otaliga svordomar, långa nätter med blödande fingrar och litervis med kaffe (&öl)

är problemet löst.
Kanske svor jag lite i överkant

, den stackars lilla bilen kan ju egentligen inte lastas för att den förra, av endast 2 tidigare ägare ( fick jag med det skrytet också

), har varit ett riktigt rövhål

när det gällde att skruva.