Nå, det där med Volvo-topparna låter ju som ett materialfel, fast de har ju lite uschlig historia med aluminium om man tänker på PRV-V6:orna (intressant nog fungerade motortypen bra hos Renault
), så det kan ju finnas nån problemförklaring där. Min erfarenhet är att motorer med aluminiumdelar är generellt bara särskilt känsliga för att köras med för lite glykolinblandning i kylvätskan (blanda ca 50/50 så brukar man vara rätt säker), sedan gäller ofta för nyare motorer att de ska uppfylla särskild specifikation från biltillverkaren (VAG med flera har satt upp såna förbehåll, klart det sitter ju såna uppmaningar redan i de gamla Taunusarna från –71 men det var inte lika kinkigt då...).
Det som kan vålla problem i kranvatten bör väl främst vara om det är ”hårt” vatten, alltså med hög kalkhalt vilket kan sätta av sig som s k pannsten i kylaren och värmepaketet. Kalk i sig är dessutom frätande (jämför ytan i ett dricksglas som använts regelbundet till att dricka mjölk ur med ett som inte använts till det), men marginellt i kranvattnets halter och all glykol ska skydda mot det. Frätskador bör knappast uppkomma om man har rätt glykolhalt eftersom det är en av poängerna med sörjan, men att toppa med enbart vatten sommartid straffar sig då det blir rost om glykolhalten går neråt 20% eller så i en gjutjärnsmotor.
Tillsatsen av klor i kranvatten har jag aldrig hört ska kunna påverka något men visst kan man använda destillerat vatten. Men visst, rent kemiskt så reagerar klor på olika sätt med olika andra ämnen. Det är ett basiskt ämne som oxiderar (som klorlösning = frätande!), faller ur som giftig klorgas i kontakt med sura ämnen och omvandlas till klorsalter i kontakt med luftens syre vilket innebär rost på plåt. Men åter till ämnet så kan knappast kranvatten innehålla såna klorhalter att det bör kunna orsaka frätning på aluminium ens över tid.
Rent allmänt så är etylenglykol (är oftast blå, aldrig grön) helt korrekt mycket giftig att förtära, någon kanske minns en utrikes giftskandal nånstans 80-90-tal där folk fick svåra njurskador av ett österrikiskt vin som sötats(!) med just den kemikalien. Det har även hittats i svartsprit från forna östblocket, upptäckt på samma sätt. Definitivt ingen ofarlig hushållskemikalie, alltså.
Det är givetvis mycket viktigt att förvara oåtkomligt för barn och risk finns att husdjur slickar i sig spill av Etylenglykol då det som sagt är sött. Polypropylenglykol (är oftast grön, aldrig blå) är däremot relativt harmlöst i jämförelse och ska fungera lika bra i de flesta motorer.
Däremot har det en något högre fryspunkt (vill minnas fem grader ungefär, ska klara ner till ca minus 30 i rätt max inblandning av ca 50%) vilket gör det inte fullt lika lämpligt vid risk för djup kyla. Det verkar som om det dessutom förbrukas snabbare än Etylenglykol, eftersom jag själv åkte på ispropp vid ca -23/-25 grader trots rätt mix, men det var inte bytt på ett par år utan bara toppat med ny mix. Nåt att tänka på. Etylenglykol kan blandas i övermått till ca 55-60% och det klarar då neråt –40, men att tillsätta mer innebär tvärtom höjd fryspunkt.
