Ford Club Sweden

Den första av M-Fordarna var Taunus 10M, men så kallades de bara i Skandinavien, så vitt känt. Hemma brukade de kallas "Buckel-Taunus", vilket ska uttolkas "puckel-Taunus" efter taklinjen och har inget med skärmarna att göra. Kom att tänka på hur svårt det är att finna info på dessa fräckt formade Fordar som man ser alltför sällan utom en och annan utskrotad, så när jag såg lite nytt tillagt på en av de få (och bästa) utrikes sidorna, "Die Buckel-Taunus Seite" http://www.buckeltaunus.de/, om dessa kom tanken på att börja en tråd för dem. Kanske någon fler kan komma ut på vägen? Admin får gärna flytta tråden om den hamnade tokigt till .

Iaf, missa inte PDF:erna som ligger på denna sida -
Att direktlänka är ju dålig "nätikett" men jag tror inte dessa sidor kraschar av överbelastning så för språkförvirringens skull fular jag lite - länkarna hittas annars under rubriken "Nützliches" bland bilder på typskyltar och annat viktigt:

Reservdelsnummerlista (ny nomenklatur fr o m 1952) för Taunus G73-G13:
http://www.buckeltaunus.de/8f806451805a ... ummern.PDF

Smörjschema för Taunus upp till 1951:
http://www.buckeltaunus.de/76c550671f11 ... erplan.PDF

Däck- och fälgguide för Taunus och andra Köln-Fordar fram till ca 1950:
http://www.buckeltaunus.de/f21cf223c0bc ... abelle.PDF

Sen ett tips om de gamla typkoderna från annat håll, ordningen var tydligen gemensam för Ford-Köln och Volkswagen:

För Taunus 10M (G93A) uttyds den

G = Germany (för produktionslandet, osäkert om bilarna byggda i Baltikum?)
9 = 1939 (modellår)
3 = 1,2 liters motor (enligt tidens tyska klassning utifrån motorvolym)
A = PKW (personkraftwagen; personbil)

Kan ju tilläggas som referat från samma håll (nån tysk text, källa har jag tyvärr glömt ) att det pågick utvecklingsarbete ända in i andra världskrigets inledande skede och det hann byggas och provköras några prototyper med 1,5 liters motor innan produktionen helt lades ner under 1940 efter att de sista beställningarna från polis och krigsmakt levererats (den civila tillverkningen hade då redan stoppats), de bilarna känns igen på frånvaron av blankdelar. Den större motorn hann bli klar men fick dröja tills fredsproduktionen började igen efter kriget. Första offentliga visningen skedde 1947 på handelsmässan i Hannover och då hade man hunnit fram till lite detaljändringar i inredningen och utöver 1,5-litersmotorn presenterades också några tekniska uppdateringar över förkrigsserien. Produktionen kom igång under 1948 och pågick in på 1951. Men det planerade avslutet blev bara ett kort uppehåll innan man faktiskt startade linan igen för att under en kort tid fortsätta bygga den billigaste versionen efter påtryckningar från tyska Ford-handlare som mötte fortsatt hyfsat stor efterfrågan trots introduktionen av den i det mesta helt nya pontonbyggda Taunus "Weltkugel". Så de kom faktiskt att produceras parallellt för en kort tid, de sista bulliga Taunusarna ska visst ha byggts på hösten 1952 enligt rykten, vilket kan antas ha varit fram tills årsmodellbytet som brukade(?) ske runt början av september.

Bland kuriosa om modellen är det värt att nämna att de blev väldigt populära bland den stora skara av karossmakerier som fortfarande fanns i Tyskland under efterkrigsperioden och den rambyggda Taunusen gick att få med de flesta vanliga karosstyper utöver Fords egen, med eller utan välsignelse från Köln. Kabrioleter och kupéer fanns i många individuella varianter i olika nivåer av lyx och det gjordes även några kombimodeller och minst en förlängd 4-dörrarsmodell baserad på originalkarossen.

Rätta gärna och fyll i luckor den som vet nåt mera om nåt visar sig felaktigt, min tyska-kunskap kunde vara bättre men ev missar härstammar troligen från källmissar - det är ju svårt att finna info på särskilt den tidiga produktionen av förklarliga skäl. Ja just, förresten - modellen designades och konstruerades till största delen hos Ford i Detroit, men den utläggningen spar jag till PDF:en jag möjligen blir klar till att lägga upp som bilaga nån gång .

Ett intressant inlägg om en numera ovanlig bil. Om man får tro vad som står i den engelska Wikipedia-artikeln så var mekaniken inte särskilt seglivad, med växellådor och bakaxlar som extra svaga punkter.
Samt en motor som hade en genomsnittlig livslängd på 8000 mil.

Lite konstigt att man inte ser fler "hot-roddade" eller modifierade med modernare mekanik, men de flesta hade nog gått hädan innan dessa trender blev på modet...

Ersättaren Taunus P1 måste framstått som oerhört futurisktisk när den lanserades.

Det där var intressant kunskapspåfyllnad , jag får lägga till de där svaga punkterna i den längre texten jag samlar, tackar. Intressant tanke det där med att hotrodda en, jag har själv stött på två skogsvrak och en ladufräsch komplett här i Västernorrland under de senaste 20 åren (vad jag hört gick ett av vraken till Mälardalen och renoverades), så visst finns några ämnen kvar.

Har vi tid och plats för lite OT apropå Taunus 10M? Ja, det där med hotrodding och Taunus kan man ju spekulera i varför det aldrig klickade eftersom det är en liten och lätt bil byggd på ram (edit: på tyska Wikipedia anges att konstruktionen hade ramen svetsad mot bottenplattan), men det handlar nog lika mycket som rost om preferenser och till slut krockprov mm som infördes i början av 70-talet och kvävde svensk hotrodding i ett decennium (mera edit: konstruktionen har gammaldags sluten kardanaxel som löper i ett torsionsrör och det enda knutkorset sitter vid lådans utgående axel - ombyggnad kräver att både kardan och bakaxel byts ut). En och annan valde mest av kostnadsskäl att smyghotta de stora europa-byggda fyrdörrars Fordarna som hade den lilla sid-V8:an på 60 eller i bästa fall 85 hk och verkar ha setts lite över axeln av jänkeåkarna trots att de i princip motsvarade de amerikanska upp till -38:orna i det mesta.

Bläddrar man i gamla S&S kan man ibland skymta en och annan Eiffel, som Taunus utvecklades från, eller dess engelska syskonmodeller, eller någon halvfransk Matford som hörde till V8-modellerna men det verkar ha varit det närmaste man kommer en hottad "buckel"-Taunus. Vid 1970 var nästan alla personbilar med friliggande skärmar här i Västernorrlands salta kustregioner antingen Volvo PV 444/544 (nerlagd 1965) eller Volkswagen typ 1. Gamla pontonbyggda bilar sågs visst mest som ämnen för antingen racing i den kortlivade Nordiska Specialvagnsklassen (omkring 50-talets början) där det mesta baserades på V8-Fordar, eller rensades ur och kördes sönder i hårda isbanelopp eller flugan Stock Car racing (som trots namnet inte alls hade den amerikanska starkt producentstödda och allvarligt menade inriktningen utan var skrotbilstävlingar typ dagens Folkrace).

Bara för att knyta ihop sidospåret (eller kanske förleda än mera ), här http://rejsa.nu/forum/viewtopic.php?t=1 ... 17625ca2a8 har några andra postat lite på Rejsa.nu om en namnkunnig "Ford Special" döpt till Snövit (omslagsbil på en gammal TfA ca 1950 nånstans i egna arkivet och som det nämns på 00-talet i Classic Motor), en av få överlevande och dessutom baserad på en Ford - okay, Mercury om allt ska vara korrekt. Och här lite förklaring om klassen där Ford var kung : http://www.spoca.se/nordiskaspecialvagnsklassen.php - obs. att deras motorhistoriska sajtprojekt rymmer även en del annat som berör gamla Fordar (t ex en sida om Escort RS mk II) och massor av rolig motornostalgi, så bläddra gärna runt.

Pinsamt länge sen förra inlägget i följetongen, vart rinner tiden...? Men här kommer några infofynd som legat ett tag:

Taunus 10M var titeln på en bättre utrustad exportversion som såldes förutom i Sverige och Finland även i Nederländerna (före kriget hade en mindre sammansättning skett lokalt i Lettland hos Ford-Vairogs), leta lite på nätet så finns en trevlig originalbroschyr inscannad att ögna. Motorn i dom är samma English Sidevalve 1172cc som i svensksålda Anglia upp till -52 då "Buckel"-Taunus slutgiltigt lades ner och den motorn detaljförbättrades grundligt (man kan förmoda att den nygamla motorn hittas i efterföljaren 12M) vilket förenklar visst reservdelssök. Konstruktionen hade som känt amerikanska rötter i den USA-utvecklade Y som blev Junior som modifierades till Eifel, det tekniska anpassades av teknikerna i Köln medan designen dikterades i Detroit och formerna ritades upp i huvudsak av den då nyinsatte första designchefen Eugene "Bob" Gregorie och antagligen med hjälp av Edsel Ford. De herrarna skapade embryot till Fords styling department som växte ur deras rökiga ritkontor på ostört avstånd från högkvarteret, men det är en annan historia värd en egen betraktelse.

Efterkrigsbilarna är i princip replikor av originalet eftersom produktionslinan för karosserna försvann i kriget liksom bokföringen över byggda bilar. Mycket pekar på att den enstaka kabriolet (spårlöst försvunnen) som visades upp före kriget byggdes av firma Karl Deutsch på uppdrag av Ford var direkt underlag för den moderniserade som firman satte i lågserieproduktion efter att verksamheten återupptagits efter kriget.

Faktiskt framställdes de nya standardkarosserna att börja med hos Karmann och slutmonteringen gjordes inledningsvis hos det blivande Volkswagen-Werk i Wolfsburg som i väntan på att bestämma hur det skulle bli med "Skalbaggen" hade över kapaciteten som försvunnit i Köln. Tekniken och utrustningen förbättrades i de senare serierna, att jämföra med de tidigare som t ex hade gjutna babbitslager som del av arvet från den lättare Model Y-baserade Junior, som det verkar överallt vilket gjorde smörjningen bristfällig som bäst och det var inte ovanligt att drivlinan gav upp i dryga uppförsbackar. Okollat än i brist på ens OE-nummer att jämföra, men det syns som att chassiet ärvdes i stora drag till efterföljaren 12M som blev 15M.

...Nå, det ska väl bli en sammanställning av alla faktabitar nån gång, men med pappersjobb om dagarna ligger det långt ner i högen. Hoppas det lilla kan vara till nytta och/eller nöje för nån tills dess . Det dök upp en hyfsad till salu i Norge för vettiga pengar förra året och ibland hittas nån i en lada (jag råkade själv på en för länge sen men saknade kosing just då ), så chans finns än att finna en i skick att fixa upp.

Släggmek skrev:Pinsamt länge sen förra inlägget i följetongen, vart rinner tiden...? Men här kommer några infofynd som legat ett tag:

Taunus 10M var titeln på en bättre utrustad exportversion som såldes förutom i Sverige och Finland även i Nederländerna (före kriget hade en mindre sammansättning skett lokalt i Lettland hos Ford-Vairogs), leta lite på nätet så finns en trevlig originalbroschyr inscannad att ögna. Motorn i dom är samma English Sidevalve 1172cc som i svensksålda Anglia upp till -52 då "Buckel"-Taunus slutgiltigt lades ner och den motorn detaljförbättrades grundligt (man kan förmoda att den nygamla motorn hittas i efterföljaren 12M) vilket förenklar visst reservdelssök. Konstruktionen hade som känt amerikanska rötter i den USA-utvecklade Y som blev Junior som modifierades till Eifel, det tekniska anpassades av teknikerna i Köln medan designen dikterades i Detroit och formerna ritades upp i huvudsak av den då nyinsatte första designchefen Eugene "Bob" Gregorie och antagligen med hjälp av Edsel Ford. De herrarna skapade embryot till Fords styling department som växte ur deras rökiga ritkontor på ostört avstånd från högkvarteret, men det är en annan historia värd en egen betraktelse.

Efterkrigsbilarna är i princip replikor av originalet eftersom produktionslinan för karosserna försvann i kriget liksom bokföringen över byggda bilar. Mycket pekar på att den enstaka kabriolet (spårlöst försvunnen) som visades upp före kriget byggdes av firma Karl Deutsch på uppdrag av Ford var direkt underlag för den moderniserade som firman satte i lågserieproduktion efter att verksamheten återupptagits efter kriget.

Faktiskt framställdes de nya standardkarosserna att börja med hos Karmann och slutmonteringen gjordes inledningsvis hos det blivande Volkswagen-Werk i Wolfsburg som i väntan på att bestämma hur det skulle bli med "Skalbaggen" hade över kapaciteten som försvunnit i Köln. Tekniken och utrustningen förbättrades i de senare serierna, att jämföra med de tidigare som t ex hade gjutna babbitslager som del av arvet från den lättare Model Y-baserade Junior, som det verkar överallt vilket gjorde smörjningen bristfällig som bäst och det var inte ovanligt att drivlinan gav upp i dryga uppförsbackar. Okollat än i brist på ens OE-nummer att jämföra, men det syns som att chassiet ärvdes i stora drag till efterföljaren 12M som blev 15M.

...Nå, det ska väl bli en sammanställning av alla faktabitar nån gång, men med pappersjobb om dagarna ligger det långt ner i högen. Hoppas det lilla kan vara till nytta och/eller nöje för nån tills dess . Det dök upp en hyfsad till salu i Norge för vettiga pengar förra året och ibland hittas nån i en lada (jag råkade själv på en för länge sen men saknade kosing just då ), så chans finns än att finna en i skick att fixa upp.

Riktigt roligt att ta del av all fakta och information, misstänker att det har tagit ett tag att hitta allt.
för att du delar med dig!

\Rickard

Hej
Har hittat en Taunus i svärfars lada som stått sedan 1981
Tror att det är från 1951, denna skulle vi vilja få värderad och eventuellt sälja.
Någon som har tips?

Hej! Kul med en ladusvala . Svenska Handelskamrarna borde kunna göra en professionell värdering, sök kontakt här: http://besiktning.nu

Osedd och okollad är det förstås omöjligt för någon att bedöma den, men det var ett välpatinerat exemplar som auktionerades ut för något år sedan från en hel samling bilar i ett dödsbo och gick väl för runt 15K om jag minns rätt. Lite överpris för ett hyfsat repobjekt tyckte några bedömare i en uppföljande tidningsartikel som var kritisk till hur tillställningen genomförts. Mycket borde hänga på hur komplett bilen är, utrustning som blankdelar, lyktor/strålkstare, instrumentering etc är svårfunnet och dyrt att ersätta ifall det saknas nåt. Liknande så blev jag erbjuden en något äldre (med gamla nosen) efterkrigare för 10K som den stod, också den med decennier i ett uthus och räddad från rost av ett hölass som omgav den, detta var -96 eller så. Nåt var trasigt i drivlinan (förstås...) men relativt fräsch i övrigt. Hoppas det kan ge nån vägledning.

Sök på "Taunus 51" hos Autodoc, Mister Auto etc e-handlare om det behövs något för att få igång den men kolla med Kundtjänst innan köp för databasen är ganska virrig på sina ställen. Den här serien har English Sidevalve 1172 cc motor av äldre typen så brytdatum på grejerna bör vara bilens årsmodell, inte mycket passar från "nya" motorn med vattenpump som kom med nya Anglian 101E.