håller på med volvo axel under taunus
- BelseBoB
- Legend
- Inlägg: 2829
- Blev medlem: mån jan 10, 2005 7:56 pm
- Namn: Kristoffer Kuula
- Kör: Austin Mini
- Ort: Finland, Vasa
sänkning
ja vi har sänkt an "lite"
ca 5cm markfrigång! går som en gocart


och så har vi målat fälgarna, blev rått tycker jag!

OBS! (det är faktiskt rätt svårt att få den grisiga looken)


och så har vi målat fälgarna, blev rått tycker jag!

OBS! (det är faktiskt rätt svårt att få den grisiga looken)
Ford 26M -70 *100% orginal*
Ford Consul -72 V8
Austin Mini 850 -64
Peugeot 103
Ford Consul -72 V8
Austin Mini 850 -64
Peugeot 103
- BelseBoB
- Legend
- Inlägg: 2829
- Blev medlem: mån jan 10, 2005 7:56 pm
- Namn: Kristoffer Kuula
- Kör: Austin Mini
- Ort: Finland, Vasa
bak axeln
sen var det nån/några som undrade lite om hur vi gjort med fästena på vovloaxeln.. här har jag försökt ta lite bilder:












Ford 26M -70 *100% orginal*
Ford Consul -72 V8
Austin Mini 850 -64
Peugeot 103
Ford Consul -72 V8
Austin Mini 850 -64
Peugeot 103
- BelseBoB
- Legend
- Inlägg: 2829
- Blev medlem: mån jan 10, 2005 7:56 pm
- Namn: Kristoffer Kuula
- Kör: Austin Mini
- Ort: Finland, Vasa
bromsarna ska kanske lagas dit, det jobbiga är att då ryms inte fälgarna in och ut vända och sätter man dem rätt väg tar de i innerskärmen. men vi ska iaf. fixa handbromsen (små trumbromsar) så blir det väl att sätta dit org. axeln då det ska bes. (har ju inte ändrat några fästen på bilen)
det spelar med riktigt bra i axeln faktiskt! vi satte fästena i förhållande till orginal position (fick kapa bort ett öra på volvo axeln) så det har inte ändrat mycket. vet inte hur det är när den är sänkt men vi testade lyfta axeln från fullt häng till högst upp då vi hade baken i luften och det rör på sig helt fritt hela vägen! och det vinklar inget extra heller så det är tydligen på samma höjd som org. för vi har stel kardan (eller vad det heter, den är hel och inte delad) så det skulle kännas i växelspaken om den vinklas mycket. vi var rädda att den kardanfästet på axeln skulle börja peka uppåt men den står rakt fram oberoende hur man rör den.
annars, då vi fäste öronen på klumpen så hade vi bara fast dom i krägningsstagen och höjde axeln till normal höjd och kollade så den stod rakt i sidledena och sen punktade vi bara fast dem och sen helsvetsa då vi hade det som önskat.
med den här bilen värkar det som allt fungerar bäst om man gör det utan att tänka för mycket, man bara gör det!
har testat vara nogranna men då skiter sig bara allt! de ska gå undan! i princip hade vi där volvo axeln på 2 dagar 
om ni observerat så har vi måsta svetsa plattor vid de största öronen på axeln, där man skjuter genom bulten som håller själva axeln i bärarmarna. för org. så var det ca 60mm hål men det ska bara vara 12mm för taunus som har sina m12 bultar genom bussningarna.
det spelar med riktigt bra i axeln faktiskt! vi satte fästena i förhållande till orginal position (fick kapa bort ett öra på volvo axeln) så det har inte ändrat mycket. vet inte hur det är när den är sänkt men vi testade lyfta axeln från fullt häng till högst upp då vi hade baken i luften och det rör på sig helt fritt hela vägen! och det vinklar inget extra heller så det är tydligen på samma höjd som org. för vi har stel kardan (eller vad det heter, den är hel och inte delad) så det skulle kännas i växelspaken om den vinklas mycket. vi var rädda att den kardanfästet på axeln skulle börja peka uppåt men den står rakt fram oberoende hur man rör den.
annars, då vi fäste öronen på klumpen så hade vi bara fast dom i krägningsstagen och höjde axeln till normal höjd och kollade så den stod rakt i sidledena och sen punktade vi bara fast dem och sen helsvetsa då vi hade det som önskat.
med den här bilen värkar det som allt fungerar bäst om man gör det utan att tänka för mycket, man bara gör det!
om ni observerat så har vi måsta svetsa plattor vid de största öronen på axeln, där man skjuter genom bulten som håller själva axeln i bärarmarna. för org. så var det ca 60mm hål men det ska bara vara 12mm för taunus som har sina m12 bultar genom bussningarna.
Ford 26M -70 *100% orginal*
Ford Consul -72 V8
Austin Mini 850 -64
Peugeot 103
Ford Consul -72 V8
Austin Mini 850 -64
Peugeot 103
- Släggmek
- Legend
- Inlägg: 3645
- Blev medlem: ons apr 12, 2006 8:26 am
- Namn: Hasse B.
- Kör: 1977 Taunus 1.6L Kombi (TC 2), 1982 Taunus 2.0GL Kombi (TC 3)
- Ort: Västernorrland
Kul att den börjar komma ihop, grym sak den där! 
En följdfråga - hade ni ur drivaxlarna och klumpen när ni svetsade eller gick det bra ändå med lagren etc?
En följdfråga - hade ni ur drivaxlarna och klumpen när ni svetsade eller gick det bra ändå med lagren etc?
"If it jams - force it! If it breaks - it needed replacing anyway!" (sett på verktygslåda
)
Debatt; av latinets "de battere" - att slå sönder andra talares argument
Debatt; av latinets "de battere" - att slå sönder andra talares argument
- magnusharling
- Erfaren
- Inlägg: 80
- Blev medlem: lör maj 06, 2006 8:15 pm
- Namn: Magnus Harling
- Kör: Escort MKII
- Ort: Årsta
- Kontakt:
-
okkarokka
-
okkarokka
- Släggmek
- Legend
- Inlägg: 3645
- Blev medlem: ons apr 12, 2006 8:26 am
- Namn: Hasse B.
- Kör: 1977 Taunus 1.6L Kombi (TC 2), 1982 Taunus 2.0GL Kombi (TC 3)
- Ort: Västernorrland
Hm, gjutjärn är väl bland det svåraste att få & hålla...
. Är verkligen axelhuset i gjutjärn?
Verkar ganska otroligt att det skulle hållit då. Bra att få veta att det funkade utan att riva axeln iaf, tackar för tipset
.
Nu har jag aldrig provat svetsa gjutjärn, men alla yrkessvetsare som jag pratat med säger samma sak, att man nästan tvunget måste förvärma arbetsstyckena rejält för att det ska gå att sammanfoga så det håller och använda särskilt tillsatsmaterial. Enda avvikande tipset jag hört är att det går att använda elektrodpinne för rostfritt utan att förvärma, detta helt enligt en gammal industrisvetsare som var med på 50-talet och han var väl ensam om metoden gissar jag. ESAB OK48 pinne brukar funka bra på grova saker som fästöron på anläggningsutrustning etc, några plåtfästen jag svetsat med OK48 pallade en krock i ca 70-80 (inte jag
) trots att det fabriksbyggda draget small av så man får vara nöjd...
Nu har jag aldrig provat svetsa gjutjärn, men alla yrkessvetsare som jag pratat med säger samma sak, att man nästan tvunget måste förvärma arbetsstyckena rejält för att det ska gå att sammanfoga så det håller och använda särskilt tillsatsmaterial. Enda avvikande tipset jag hört är att det går att använda elektrodpinne för rostfritt utan att förvärma, detta helt enligt en gammal industrisvetsare som var med på 50-talet och han var väl ensam om metoden gissar jag. ESAB OK48 pinne brukar funka bra på grova saker som fästöron på anläggningsutrustning etc, några plåtfästen jag svetsat med OK48 pallade en krock i ca 70-80 (inte jag
"If it jams - force it! If it breaks - it needed replacing anyway!" (sett på verktygslåda
)
Debatt; av latinets "de battere" - att slå sönder andra talares argument
Debatt; av latinets "de battere" - att slå sönder andra talares argument
-
SK Racing
Gjutgärn är ju ett samlingsnamn för en jäkla massa gjutgods, tar man ex en bra gjutning, dvs en som är pressgjuten och som på bonnspråk då kassas för smidd så är det inga problem att svetsa i dito matrial, har jag gjort flera gånger med både pinne o mig/mag.
Ta man däremot ett gjutgods som inte är pressat vid gjutningen så är det så mycket porerer och så dålig gjutmassa som använts så det kräver div specialtrix för att kunna svetsa,
bla förvärmning och kontrollerad avsvalning men med tanke på hur olika många sorters gjutgods det finns, så blev det lite koko för mig då jag skulle läsa om det så jag struntade i det faktiskt...
Det finns ett bonnsätt, nämligen att slipa i matrialet med vinkelslip och är det gulaktiga gnistor så kan/bör det vara svetsbart med vanliga tillvägagångsätt, slipa man i ett motorblock så kommer det nästan inga gnistor utan det dammar mest o det godset blir liiiiiiite svårare o svetsa.
Annars så verkar gassvetsning av sämmre gjutgods vare ett enklare sätt, har provat lite och det blev faktisk ok.
Använde mig av någon typ av pinne som var belagd med flussmedel och överberikade med Acetylen för att inte kola ut godset.
Ska tillägga att jag är inte någon guru på detta men dessa erfarenheter har jag fått genom åren o det har funkat för mig.
Ta man däremot ett gjutgods som inte är pressat vid gjutningen så är det så mycket porerer och så dålig gjutmassa som använts så det kräver div specialtrix för att kunna svetsa,
bla förvärmning och kontrollerad avsvalning men med tanke på hur olika många sorters gjutgods det finns, så blev det lite koko för mig då jag skulle läsa om det så jag struntade i det faktiskt...
Det finns ett bonnsätt, nämligen att slipa i matrialet med vinkelslip och är det gulaktiga gnistor så kan/bör det vara svetsbart med vanliga tillvägagångsätt, slipa man i ett motorblock så kommer det nästan inga gnistor utan det dammar mest o det godset blir liiiiiiite svårare o svetsa.
Annars så verkar gassvetsning av sämmre gjutgods vare ett enklare sätt, har provat lite och det blev faktisk ok.
Använde mig av någon typ av pinne som var belagd med flussmedel och överberikade med Acetylen för att inte kola ut godset.
Ska tillägga att jag är inte någon guru på detta men dessa erfarenheter har jag fått genom åren o det har funkat för mig.
- Släggmek
- Legend
- Inlägg: 3645
- Blev medlem: ons apr 12, 2006 8:26 am
- Namn: Hasse B.
- Kör: 1977 Taunus 1.6L Kombi (TC 2), 1982 Taunus 2.0GL Kombi (TC 3)
- Ort: Västernorrland
Jag kom att tänka på att jag hört nån gång att man kan lura ut mer i detalj av att titta på slipgnistorna vad för stål man har att svetsa i. Kikade för säkerhets skull i en bok jag har liggande - "Reparationer av lantbruksmaskiner" (LT Förlag 1964/1989 ISBN 91-36-02626-3), bra bok det och nu lånar jag några bra rader:
"1. Byggnadsstål. Kolfattigt. Enstaka rödgula gnistor med långa strålar.
2. Olegerat verktygsstål. Täta ljusgula strålar med kraftig gnistbildning.
3. Legerat verktygsstål (krom-wolfram). Rödgula strålar med kraftig gnistbildning.
4. Snabbstål. Mörkröda strålar med kulformiga gnistor."
Sen vad gäller kolinnehållet: ju hårdare det är att fila på godset, desto mera kol och desto svårare är det att svetsa. Över 0,25% kol ökar risken för sprickbildning intill fogen. Ohärdat stål får en grov brottyta (dålig hållfasthet) och fin brottyta visar på motsatsen.
"1. Byggnadsstål. Kolfattigt. Enstaka rödgula gnistor med långa strålar.
2. Olegerat verktygsstål. Täta ljusgula strålar med kraftig gnistbildning.
3. Legerat verktygsstål (krom-wolfram). Rödgula strålar med kraftig gnistbildning.
4. Snabbstål. Mörkröda strålar med kulformiga gnistor."
Sen vad gäller kolinnehållet: ju hårdare det är att fila på godset, desto mera kol och desto svårare är det att svetsa. Över 0,25% kol ökar risken för sprickbildning intill fogen. Ohärdat stål får en grov brottyta (dålig hållfasthet) och fin brottyta visar på motsatsen.
"If it jams - force it! If it breaks - it needed replacing anyway!" (sett på verktygslåda
)
Debatt; av latinets "de battere" - att slå sönder andra talares argument
Debatt; av latinets "de battere" - att slå sönder andra talares argument







