tankeställare

[apache54]

hur snabbt livet kan förändras Detta har hänt mig
2004 hade jag och några vänner varit på en bilträff i växsjö och när vi skulle därifrånkörde en kompis fredrik min bil med en annan bil på trailer bakom, han körde ända till Matfors, där vi lämnade trailern och bilen vi hade bakompå en mack, jag började köra nu utan biltraileroch sade till min kompis mattias att köra eftersom jag var så trött, så jag frågade om mattias ville köra vilket han gjorde strax innan Bräcke körde vi på 2 älgar som gick i breddvid kollisionen tappade vi riktningen och for i dioket från vilket vi senare studsade upp ur och lade oss på taket i skogen, först vaknade jag av att fredrik ringde oc frågade om det gick bra, jag svarade att vi låg i diket o hade kört på en älg iomed att jag såg att jag kunde lysa med telefonen såg jag att bilen var upp och ner, jag försökte komma ur men kunde inte eftersom det var för trångt, så jag ringde till 112och berättade vad som hänt, dom frågade vart vi var, eftersom jag legat o sovit när det hände visste jag inte vart då såg jag en lastbil stanna utaför så då kunde jag helt plötsligt bara kliva ur för att fråga vart vi var, när jag kom dit pratade oxå lastbilschauffören med sos, så jag sa till honom att ge mig papper för jag blödde så mycket från huvudetoch sen springa till bilen för att se hur det var med min kompis som körde, vilket han gjorde så jag satte mig på ett räcke framför lastbilen och väntade på ambulans
den 6e september 2008 var jag i mitt garage och mekade med bilen, en kompis ringde och frågade om han skulle komma vilket han och 2 vänner gjorde dom kom o kollade när jag skruvade, vi båkte hem till en av dom som kom och när vi var där bestämmde vi oss för att åka o äta först åkte vi till en mack där vi mötte upp 2 andra vänner eftersom vi var så många delade vi upp oss i folika bilar jag satt mig fram i 1 av dom som passagerare sedan bvörjade vi färden vi började vår färd mot matenoch åkte en liten bit innan vi blev ikapp åkt av den andra bilen, när denne åkte upp bredvid oss för att köra om ghasade föraren på i våran bil för att inte bli omkörd,detta skedde på en bro och när bron tog slutkom vi in mot staden där rödljus väntade längre fram och föraren saktade ner, när bron var slut stod en annan bil still för att svänga vänster över vårat körfält när vi just skulle passerabestämmde sig den bilen endå att köra vilket resdulterade i batt trots att vi bromsade kördes vi på och våran bil ändrade riktning och in i en murad tegelvägg Det var ett tyskt par som körde på oss, han som körde våran bil bröt ett mnyckelben, han som satt i baksätet bakom mig bröt båda lårbenshalsarna och det tyska paret undkom med endast några blåmärken, jag bröt bäckenbenet, korsbenet och svanskotan, då jag fick en smäll mot huvude,svällde hjärnan och jag fick alldeles för högt tryck i skallen vilket gjorde att dom var tvugna att koppla ett drenage till mig för att tappa ur vätska runt hjärnan, jag var på iva i umeå i ungefär en månad där jag låg i medicinskt koma eftersom trycket i skallen fortsatte vara högt bestämmde sig läkarna sig för att lyfta bort mitt skallben nån gång mellan den 13e o 16e okt kom jag till intensiven i östersund och ortopeden där jag för rörsta gången på länge fick sitta upp, det var ganska svårt då jag inte hade styrka i nacken för att hålla upp huvudet,25e okt kom jag till remonthagen för att träna och förhoppningsvis komma tillbaka på remonthagen fick jag vara i 7 månader innan jag skrevs ut, när jag kom dit var jag i mycket dåligt skick och satt bara i rullstol, dom var 4 personer nä'r de i ett lakan förflyttade mig mellan säng och rullstol eftersom bäckenbenet var brutet hade de fixerat det med ett externt instrument kallat hoffman instrumentet, det var skruvat i benet och genom skinnet, vilket gjorde såren lätt inflammerade och jag fick äta mycket pencellin, då ställningen var där kunde jag inte vara delaktig i så mycke träning men i december det året fick jag in på operation för att ta bort de toch jag kunde göra en hel del mer saker så dagarna på remonthagen bestod rätt mycke av sjukgymnastik och arbetsterapi, en del dagar fick jag även bada i deras varmvattenbassäng men dagarna va endå rätt långa då jag var på en strokeavdelning där jag var betydligt yngre ä'n alla andra. den 12maj blev jag utskriven och fick flytta hem till egen lägenhet, det var ett massa stök innan jag äntligen hade nånstans att bo samma dag som olyckan skedde hade jag köpt en lägenhet som jag dock aldrig kunde bo i då det var för många trappor upp så jag fick sälja den och köpa min nuvarande där det finns hiss det jag fortfarande har problem med är rörelsen i vänster sida, jag kan inte böja mitt knä och mitt cyncentrum i hjärnan blev skadat så jag ser inte riktigt åt vänster sida.Min vaedag idag.ungefär 3 ggr i veckan har jag träning på remonthagen och jag får hjälp av hemtjänst med de saker jag inte klarar av i hemmet
sensmoral: från att ena dagen leva ett helt vanligt liv kan allt ta en mycket stor vändning. Nu måste jag ha hjälp med det mestainnan kunde jag aldrig tänka mig att det skullen bli såhär, nu är det bara att acceptera att hänt är hänt, det är bara att göra det bästa av det Jag skulle kunna lägga mig o tycka synd om mig själv o vänta på att dö men vad hjälper det i mitt fall körde jag inte en, jag åkte bara bil med eb kompis som aldrig krockat förut. Man måste alltid ge andra människor plats attgöra misstagLivet idag: det är så mycket man måste ha hjälp med, som jag aldrig trott innan Jag kanm inte ens gå ur lägenheten själv, jag kan inte ta på en tröja eller sko och jag kan inte heller öppna hissdörren eller porten Eftersom jag inte kan köra bil måste jag hela tiden åka färdtjänst. Affärer är ofta svår att komma in i eftersom det brukar vara trapporhur folk runt om reageratmånga av mina vänner har reagerat så att de tycker synd om mig, det är hemskt det är mycket bättre att folk bryr sig om mig för annars känner jag mig nästan som jag

det har varit mycke svårt för mig att tro varfgörnågon skulle bry sig om mig ännu mer att någon tjej skulle tyck – vem faan skulle vilja tycka om mig jag är ju invalid?kulle va dum!, det märks verkligen vilka som är riktiga vänner eller inte.
Det som varit jobbigast: att inte kunna göra nånting själv, att behöva behöva ringa på en larklarmklocka för att få hjälp att flytta lite på en fot, i början kunde jag inte gå på toa för att uträtta mina behov och det tog emot fruktansvärt mycke att ha det som verkligen har märkts äblöja på sig och ligga kvar i sängen och använda den

[-FW-]

Tycker det är starkt av dig att kämpa så hårt som du gör och till och med skriva på ett forum om många saker som de flesta aldrig skulle vilja dela med sig av.

Fortsätt kämpa, du fixar det!

Med vänlig hälsning,
Fredrik

[jeims]

Jag var på denna träff 2004 o såg dig o din kompis köra den imprezan o den gick riktigt bra så man la ju märke till er o då dagen efter få veta vad som hänt er på hemvägen kändes inte allt bra då man såg er under dagen o inte alls trodde att nåt sånt skulle hända. Att sedan vara med i ännu en olycka är riktigt olyckligt och skulle jag hamna i samma situation som dig så vet jag inte vad man skulle göra, kan inte ens tänka mig hur det skulle vara men jag hoppas att jag är lika stark som dig o orkar gå vidare med allt. Livet går vidare, det gäller att göra det bästa av situationen hur det än ser ut!

Stort lycka till med allt!

Mvh David

[Järnkaminen]

Ingen rolig läsning men ger en alltid ett litet uppvaknande.

En fråga, kommer du kunna bli "helt" återställd eller är det så du kommer leva?

Du verkar ändå ha fått en bra syn på det hela, gilla läget och göra det bästa av det hela.

Starkt jobbat!

[BelSEbuB]

Henrik! Du e en kämpe och jag hoppas att du aldrig ger upp med att kämpa vidare!
som järnkaminen säger: ingen rolig läsning, men gör det bästa av situationen och de e det som ingen kan ta ifrån dig! och jag hoppas att det går bra för dig med återhämtningen!! och igen citerar jag ovanstående Starkt jobbat!

Mvh Johan

[nextuz]

Skönt att höra att du orkar kämpa... =) Sluta inte med det.

En fråga som kom upp i mitt huvud nu är vad försäkringskassan kan ställa till det med nu? Har de varit okej?

[cossiehenke]

Måste försöka komma ifrån på tisdag så vi får träffas, var ju ett tag sen sist.
Emma & Sussie ser fram emot det åxå!

/ Henke

[Mullis]

Håller med övriga, Du får kämpa på och inte ge upp hoppet!

[SK Racing]

Mmm, livets lott kan falla olika, tur att du ser saker o ting positivt, finns många fullt friska människor som gnäller som orkesterdiken bara för gnällandet skull typ.

Jag önskar dig all lycka i framtiden med din rehab och hoppas du kämpar vidare.

[A-K]

Det är inget kul att läsa om sådana här saker. Eftersom jag jobbat på röntgen med en del trafikolyckor, så kan jag bara tänka mig hur det såg ut.

Man inser ibland hur lätt livet kan ta slut. Har själv varit med om en olycka och är glad att jag klarade mig med bara lite skador i musklerna i ländryggen och nacken. Men då blev jag mest rädd över att inte en enda bilist stannade och att jag fick ringa SOS själv, trots att olyckan hände på E6 utanför Helsingborg.

Hoppas du kan kämpa dig tillbaka. Ge inte upp.

[RJ33]

Tackar för tankeställaren.
Har fått flera senaste året.
Flera personer i min närhet har dött, bla en av mina bästa vänner tog livet av sig.

Livet kan förändras så fort att man inte kan förstå hur det var igår.

Kämpa på Henrik.

Med vänlig hälsning Richard.

[owahlund]

Starkt av dig att kunna se så objektivt på det hela!
Det krävs en otroligt stor vilja för att kunna acceptera sin situation och göra det bästa man kan.

Jag har varit nära allvarliga olyckor flera gånger och några kamrater har förolyckats så jag ser helt annorlunda på livet nu. Jag pluggar o mina klasskamrater klagar på för korta fikapauser... själv njuter jag av livet med försiktighet. Försöker få andra att också inse hur bra de har och njuta medan de kan. Man vet aldrig när det förändras.

Kan vara skönt att skriva av sig så här lite mer eller mindre anonymt för att lätta på känslorna.

Jag är imponerad
Stå på dig!!!!